Den klassiska poängligan: mål, assist och summan av dem, plus hur stor andel av lagets totala poängproduktion spelaren står för och snittet per 90 minuter.

Andelskolumnen är det som skiljer den här listan från en vanlig skytteliga. En spelare som står för en stor del av sitt lags poäng är central oavsett var laget ligger i tabellen. Per 90-kolumnen gör det möjligt att jämföra spelare rättvist trots olika mycket speltid, men var försiktig med den för spelare med få minuter.

Spelarens förväntade produktion: förväntade mål, förväntade assist och summan av dem som förväntade poäng, samt per 90 minuter.

Måtten bygger på kvaliteten på de lägen spelaren skapat och hamnat i, inte på om bollen gick in. De svänger därför mindre än faktiska mål och assist och ger en bättre bild av underliggande nivå. Ställ dem mot Mål, Assist & Poäng för att se vem som över- respektive underpresterar.

Spelarens mål ställda mot de förväntade målen, båda totalt och per 90 minuter, plus andelen av lagets mål.

Ligger målen klart över xG har spelaren avslutat bättre än lägena motiverar – vasst, men svårt att hålla över tid. Ligger de under har spelaren antingen haft otur eller slarvat med chanserna. Skillnaden brukar jämna ut sig, så en anfallare i den senare kategorin är ofta på väg att göra mål.

Spelarens assist mot förväntade assist, totalt och per 90 minuter, plus andelen av lagets assist.

xA mäter kvaliteten på de passningar som ledde till avslut, oavsett om avslutet gick in. En spelare med hög xA men få assist skapar lägen åt medspelare som inte får betalt – ofta ett tecken på att assisten kommer så snart avslutarna hittar rätt.

Spelarens faktiska poäng jämförda med de förväntade, med differensen mellan dem och xP per 90 minuter.

Differenskolumnen är kärnan: ett stort plus betyder att spelaren fått ut mer än lägena motiverar, ett minus att produktionen släpar efter underlaget. Över en säsong dras de flesta mot noll, så kolumnen är användbar för att bedöma vem som är på väg upp eller ner.

Passningen före assisten. Andraassist räknas när spelaren gör den näst sista passningen i en anfallssekvens som slutar med mål, och visas både totalt och per 90 minuter.

Måttet lyfter fram spelare som startar målchanserna utan att synas i den vanliga poängligan – ofta innermittfältare och backar som slår den boll som bryter motståndarens struktur. Höga tal här tillsammans med låga i poängligan beskriver en typisk uppspelspunkt.

Passningar som direkt leder till att en medspelare avslutar, oavsett om det blev mål. Visas totalt, som andel av lagets skottassist och per 90 minuter.

Skottassist är ett bredare mått än assist eftersom det inte kräver att bollen går in. Det gör listan mer stabil från match till match och bättre på att visa vem som verkligen matar fram lagets avslutare.

Antalet tydliga målchanser spelaren själv haft, totalt och per 90 minuter.

Till skillnad från vanlig skottstatistik räknas bara avslut i lägen som bedöms som verkliga målchanser. Listan pekar därför ut de spelare som oftast tar sig fram till de riktigt farliga lägena – något som ofta säger mer om en anfallares rörelse och positionering än antalet skott. Jämför med Konverteringsgrad Målchanser för att se hur väl spelaren tar vara på lägena, och med Mål & xG för chansernas samlade kvalitet.

Hur väl spelaren tar vara på sina lägen: gjorda spelmål ställda mot antalet målchanser spelaren haft, uttryckt som konverteringsgrad. Straffar räknas bort.

Hög konverteringsgrad utmärker de kliniska avslutarna, men läs den alltid tillsammans med antalet chanser. En spelare som gjort mål på tre av fyra lägen har inte bevisat något ännu, medan en som håller hög procent över trettio chanser har det.

Spelarens passningsvolym och precision: antal passningar, lyckade passningar och andelen lyckade.

Siffrorna beror starkt på position. Mittbackar och defensiva mittfältare ligger normalt högst i procent eftersom de spelar kortare och säkrare bollar, medan kreativa spelare ligger lägre för att de försöker sig på svårare passningar. Jämför därför spelare med liknande roll.

Spelarens passningar framåt i banan: antal, lyckade och andel lyckade.

Framåtpassningar är den riskfyllda delen av passningsspelet, så andelen ligger naturligt lägre än den totala passningsprocenten. Höga volymer utmärker spelare med uppspelsansvar. Läs volym och andel ihop – hög andel med låg volym betyder oftast att spelaren väljer bort de svåra bollarna.

Passningar som direkt ger en medspelare ett avslutsläge, i antal och per 90 minuter, satta i relation till spelarens totala passningsvolym.

Det här är kanske det renaste måttet på kreativitet, eftersom det inte är beroende av att någon annan sätter bollen. Kantspelare och offensiva mittfältare dominerar normalt listan, men en ytterback högt upp här spelar en tydligt offensiv roll.

Kreativa, riskfyllda passningar som bryter motståndarens linjer, med antal, andel lyckade och snitt per 90 minuter.

Måttet fångar spelare som vågar försöka det svåra. Låg andel lyckade är normalt och inte nödvändigtvis en svaghet – volymen säger mer om spelarens roll och mod, medan andelen skiljer de som faktiskt får utdelning från de som mest tappar boll.

Passningar som flyttar bollen en betydande sträcka mot motståndarens mål, med antal, andel lyckade och snitt per 90 minuter.

Måttet pekar ut spelarna som driver laget framåt med passningsspel. Mittbackar och djupa mittfältare hamnar ofta högt eftersom de har utrymme att slå bollarna – jämför därför inom position hellre än rakt över hela ligan.

Spelarens direkta spel: långa passningar och genomskärare, samt de två sammanslaget per 90 minuter.

Långa passningar hör ofta ihop med målvakter, mittbackar och djupa mittfältare, medan genomskärare är den mer kreativa varianten – bollar som går genom försvarslinjen till en medspelare i djupled. En spelare högt upp på genomskärare är typiskt lagets sista uppspelspunkt före avslut.

Spelarens närkampsspel uppdelat på offensiva och defensiva dueller, med antal och vinstprocent för varje, samt totalen längst till höger.

Volymen speglar roll och spelstil mer än kvalitet: mittbackar och defensiva mittfältare hamnar högt i defensiva dueller, kantspelare och anfallare i offensiva. Procentkolumnerna är det intressanta – jämför spelare i samma position, eftersom normalnivån skiljer sig kraftigt mellan duelltyperna.

Spelarens spel i luften: antal luftdueller och andelen vunna, samt nickpassningar och hur stor andel av dem som når fram.

Luftduellstatistiken utmärker mittbackar, målgörande anfallare och de spelare lagen söker på långa bollar och fasta situationer. Längd hjälper, men timing och kroppsställning avgör oftast – därför kan även kortare spelare ligga högt i vinstprocent.

Antalet gånger spelaren vinner tillbaka bollen åt laget, totalt och per 90 minuter.

Måttet lyfter fram de arbetsamma spelarna i pressen, ofta mittfältare och offensiva spelare som jobbar hem. Läs det tillsammans med lagets bollinnehav: i ett lag som ofta är utan boll blir det naturligt fler tillfällen att återerövra.

Spelarens hörnläggning: antal slagna hörnor totalt och per 90 minuter, hörnassist och andelen hörnor som blir assist, samt total xA från hörnor och xA per slagen hörna.

De två sista kolumnerna är de mest talande. En hörnläggare kan ha få assist av ren otur, men hög xA per hörna visar att inläggen konsekvent når farliga lägen – det är den kvaliteten som håller över tid.

Spelarens frisparksspel: antal frisparkar spelaren lagt, hur många som var direktavslut, frisparksmål, frisparksassist och xA från frisparkar.

Listan skiljer de två rollerna åt. En spelare med många direktavslut är lagets skytt, medan en med hög frisparksassist och xA är den som slår in bollarna i boxen. Frisparksmål är sällsynta, så xA-kolumnen säger mer om verklig kvalitet än måltalen gör.

Spelarens frisparksstatistik åt båda håll: frisparkar spelaren vinner och frisparkar spelaren orsakar, totalt och per 90 minuter.

Vunna frisparkar utmärker spelare som håller i bollen under press eller driver mot försvaret. Orsakade frisparkar hänger ihop med hur aggressivt spelaren försvarar – höga tal är inte automatiskt dåligt, men blir ett problem om de också ger kort. Jämför med Gula & Röda Kort.

Antal gula och röda kort spelaren dragit på sig, plus gula kort per 90 minuter.

Kortstatistik säger något om temperament, men mest om roll: defensiva mittfältare och mittbackar som ofta bryter samlar naturligt fler kort. Per 90-kolumnen är den rättvisa jämförelsen, eftersom en spelare med full speltid annars alltid hamnar högre än en avbytare.

Spelarens straffar: antal lagda och antal gjorda mål.

Underlaget är litet – de flesta lag får en handfull straffar per säsong – så läs siffrorna som en notering snarare än som ett mått på skicklighet. Även skickliga straffskyttar missar med jämna mellanrum, och en enskild miss säger nästan ingenting.

Antal gånger spelaren blivit avvinkad för offside, totalt och per 90 minuter.

Höga tal hör nästan alltid ihop med anfallare som konsekvent attackerar ytan bakom försvaret. Det är lika mycket ett tecken på spelstil som på slarv – en anfallare som aldrig hamnar i offside gör sällan de löpningar som spräcker en försvarslinje.